Ingefära

Jag har ett kinesiskt ingefära-godis, som endast innehåller ingefära och lakritsrot. Det är så starkt att det bränns och jag svettas när jag äter det. Det är så gott och jag gillar känslan när det efteråt är hett i munnen så när man andas genom den blir det svalt av den 20 grader varma luften som sveper in som en luft-dusch i munnen. När jag väl börjat äta det så vill jag inte sluta, jag vill att det ska fortsätta och brinna som en öppen eld i munnen och jag äter minst en näve ingefära.
Det bränns, det är gott och faktiskt hälsosamt. Dock kanske inte som en vana i större mängder.
Pigg blir man av det, kanske inte en önskan vid kvällens timmar.
Men jag gillar ingefäran, starkt ska det vara.



L

För snygga män

- Du känner att du inte kan vara dig själv, du måste leva upp till något, vara extra snygg, smal, vältränad, trendig eller något annat.
- Spelet börjar, du känner att han kollar, men låtsas inte bry sig om dig.
- Ni får ögonkontakt, han ler inte, bara är "cool".
- Tillsammans med en eller flera kompisar verkar han ännu "snyggare", han är två -  du är en. Lågt att inte vara ödmjuk här. Dessa män kan vara grupptrycks-killar som inte vill verka alltför snäll inför polare. Du märker det genom att träffa han först ensam, sedan med kompis.
- Du tänker för mycket på hur Du ser ut, kanske tänker du på om han inte tyckte du var tillräckligt snygg vilket är väldigt ytligt och som inte har någonting alls att göra med kärlek egentligen.



Snygga män, du attraheras av dem, men ibland är de för "snygga".
Är det de du vill ha?





L

k a o t i s k t

- Oj kaos?
- Ja kaos.. Säger jag och lämnar köket fort för att låsa in mig på mitt rum och tystnaden.

Tack J, för att du gjorde min dag. Utan våran underbara mysiga fika hade min dag varit ännu mer kaotisk men nu känns det bra - det känns till och med riktigt bra! Människor med bra energi, är det bästa man kan omge sig med. Jag kan inte låta bli att tänka på hur man placerar sig på olika ställen i livet, och de människor man möter. För att inte glömma, hur sann magkänslan är. Första intrycket, spelar stor roll och ibland är det som att man lockas till det fast man känner tvivel och det är där, du hittar lärdom.

Dagarna har känts som bly, sådant händer inte ofta för mig, men nu längtar jag mest hem till sängen när jag är på jobbet och när jag är hemma vill jag bara skriva eller läsa, eller fly. Ta mina viktiga saker - pass, pengar, Olle, mina fina vintage kavajer och dra. Rymma, bara åka iväg till en plats där allt är som nollställt. Ingen kommer ju åka åt mig?
Jag får lust att hinka i mig kaffe eller annat för att orka, orka kaos. Men tillåter bara lagom, och går in i mig själv. Jag gömmer mig i min kropp, jag accepterar inte att andra ska slita på min hälsa, den vill jag själv "slita" på. Just det - precis så är det! Jag kopplar av, lägger ner, tar det i min takt och tänker på roliga saker. Jag kan skämta bort, se saker med andra ögon men viktigaste av allt - njuta och ha kul. Passar det inte, då sticker jag, och då blir det ännu mer kaos vill jag lova. Jag har kul, då har de andra kul - vi alla är ju människor eller hur, man behöver inte ta livet så seriöst hela tiden - det sköter vi ändå så bra.





L

Inneboende i Stockholm, del 3

Smöret rinner


Kommer hem från en svettig klass body combat.
"Hem", vilket skämt. Ska detta vara ett hem?
Allt är som vanligt igen, "alla" är hemma. Sakerna är som de "ska" vara. D.v.s.:
Kastruller står odiskade på spisen, köksbordet är dukat och sedan uppätet och kvarlämnat... Knivar, oreda, kaos och tallrikar. Och sedan smöret, smöret står och smälter. Man kan nästan spegla sig i paketet. Jag undrar hur länge det stått där - jag gick hemifrån för två timmar sedan och matlagning var då aktuellt i köket - med tanke på hur smöret ser ut att vilja rinna ned, ur springan i förpackningen och ut på det nystädade golvet - som jag städade igår - kan man tro att det stått framme några timmar.
Som det brukar vara i detta så kallade "hem".

Jag vill bort.
Jag vill hem.





L

Jxvla våren är här

Jag minns min kollega sade tidigt i april på väg hem från jobbet;
- Jag gillar inte när det är för fint väder, bara massa lyckliga par överalt och en jxvla massa folk överallt!
Det första jag tänkte var, "vad trist sagt, hon måste vara lite galen eller kanske bara sårad".

Idag går jag hem från jobbet ensam, solen skiner och det är nog årets första riktiga vårdag. Överallt går en massa folk, det är som att staden fått en spricka i marken som det kryper fram en massa människor ur, alla med påklistrade fejkade leenden åt höger och vänster.
Jag går hemåt, börjar tänka och känner mig ensam. Har ingen vän nära mig, som jag vill ringa, som jag vill vara med men ändå vill jag ha sällskap, för jag känner mig ensam.

Fasen vad tragiskt, här går jag en lördag kväll hem själv, för att njuta av en så kallad "middag" med mig själv och för att läsa en bra bok, tidning, se en film och så skriva förstås. I min ensamhet. Ingen som ser mig, ingen som vet vad jag gör, ingen som lyssnar eller finns där, bara Jag.

Men ändå är det vad jag väljer, helt själv. Eftersom att alla "lyckliga", fejkade människor inte faller mig i smaken. Eftersom att jag efter två år i Stockholm känner mig ännu mer ensam, jag känner mentaliteten och jag har inte tid, lust eller råd att gå ut varenda helg sent på kvällarna för att "skaffa vänner".
Jag vet vad andra städer erbjuder, jag vet vilka kompisar jag vill umgås med, jag vet vad som betyder något för mig i livet. Och jag vill inte ödsla tid på "tråkiga" människor.

JXvla vår, människor överallt som bjuder på falska leenden och lyckliga ord om "åh vilket härligt väder", "åh vad underbart med sommar", "åh vad skönt att vara ute med vänner i parken".

Jag bryr mig inte ett skit, jag är vem jag är och det vet mina riktiga vänner också.

L

Livets små stunder.

Jag vaknar mellan 6-7 på morgonen, sträcker på mig, går upp på toa. När jag borstat tänderna och sköljt av mig med vatten i ansiktet går jag till köket för att sätta på vatten kokaren. Med nyvakna, lätta steg gåt jag in i mitt sovrum igen, tar mina örter i ett glas vatten och lägger mig och myser en liten stund medan jag hör vatten kokaren brusa högre och högre till set hoppar till och är klart.
Jag klär på mig något skönt, lägger på täcket, filten och alla kuddar och drar upp persiennerna på balkongdörren. Är det fint väder så ställer jag upp balkongdörren på glänt för att släppa in den friska, lugna morgonluften.
Sedan går jag ut till köket, förbereder frukost. Ibland bakar jag scones, eller så äter jag hemmagjord musli med havremjölk och bär, vissa dagar har jag färskt bröd eller så äter jag något annat gott. Jag tar mitt te och min tallrik, sätter mig vid köksbordet i min ensamhet(som jag ibland älskar, ibland inte...). Försöker tugga och njuta långsamt av denna sköna morgonstund, även om den kommer om och om igen...

L

"Känslan av att bara känna sig vacker, är löjligt härlig"

Samvetet

"Fortsätt, låtsas som att ingenting har hänt."

Ganska skönt, ganska smart men kanske nonchalant. Men det är sant, när det gäller dig själv. Kanske blev inte helgen som jag tänkt mig. Vinglaset gjorde att min Combat klass var kanske 60% mindre effektiv, middagen jag blev bjuden på gjorde att jag var hungrigare när jag kom hem än innan, men vad gör det egentligen? Idag är nu, och det innebär att det är bara precis här jag kan vara.
Med målet om en vecka med energi, bra sömn, roliga händelser och med fokus på Mig själv ser jag fram emot att njuta av livet.




L

Vad som helst.

Jag gör vad som helst.
Tänk att ha ett tryggt hem, tänk att känna sig fri. Tänk att ha fräscht omkring sig. Tänk att ha det mysigt, lugnt och kunna gå runt naken om man vill. Snälla.
Jag vill känna mig hemma, jag vill känna mig avslappnad, jag vill inte behöva sitta i min fåtölj inlåst på rummet och äta min "mat" för att jag inte får plats i köket.

En ljus, fin, mysig lägenhet, någonstans där jag hör hemma.
Fräscht, rent och mitt. Jag önskar så innerligt att det blir sant, snart.





L

Fenomen Stockholms busschaufförer

Kanske var det dagen, kanske var det den renande pratstunden på jobbet. 

Regnet fortsatte ösa ned från himlen, jag satte mig i busskuren för att invänta bussen. Den röda stickade halsduken låg tung och blöt mot min blåa kavaj. Bussen är försenad.

Den kommer till slut, och när dörrarna öppnas blir jag glatt överraskad. I förarsätet sitter en bekant man, glömmer inte hans utstrålning. Hejjar glatt och han ler tillbaka. En fin människa.

Jag gillar att åka i hans buss, känner mig trygg. 

Ute öser regnet ned. En pojke några säten fram börjar prata med främmande människor, han bär en Mc Donalds kepa och han är något efterbliven, mycket vänlig. De skattar och han berättar historier om sin flickvän, på engelska eftersom paret han pratar med är turister. 

Bussen stannar och av går två alkoholiserade män, den ene ropar "senor, abrir! Gracias!" till busschauffören, som kollar i backspegeln. Nästa station går killen med kepsen av bussen, han vinkar glatt till busschauffören och jag ser hur han vinkar glatt tillbaka och ler.
Jag möter hans blick i spegeln och vi ler till varandra, vänligt och trevligt. Jag börjar tänka, tänka på Stockholm, tänka på de upplevelser jag haft och hur ofta det är jag blivit glad just av en busschaufför. För mitt i Stockholm, i de osociala och rädda Sverige finns det människor som är mottagliga och som gärna ler tillbaka. Det lustiga är att hur jag alltid vrider på det så är det alltid i sammanhang där utländska människor är med som detta ofta händer. 

Jag kan inte annat än att trivas. Så här ska det vara, kärlek och glädje. Oskyldigt, utan någon speciell anledning eller mening. Bara vänlighet, vi lever i samma värld.

Nu är det min tur att stiga av, jag är tacksam, jag vinkar och ler och han ger mig ett stort, brett, vänligt leende tillbaka och vinkar innan han lämnar busshållplatsen. 

Tänk så kunde fler människor handla med kärlek. 

Har ni någon liknande uppfattning av busschaufförer?

L

Inneboende i Stockholm, del 2

Osten

Jag gick ut i köket och gjorde i ordning en tallrik med sallad till lunch som jag åt inne på mitt rum. På köksbänken låg som vanligt en osthyvel och bredvid en triangel formad stor bit gul ost och några brödsmulor. Min hyresvärd hade ätit frukost. Jag diskade min tallrik och gick ut och mot centralen för att möta min kusin som kommit för att hälsa på mig.

Tre och en halv timme senare.
Strålande väder, riktigt fin solig dag var det och underbart med besök av min kusin.
Efter att vi promenerat runt lite och tagit en fika bestämde vi oss att gå hem till mig för att lämna hennes väska.
Vi kommer in i lägenheten, vi är ensamma. Det är första gången min kusin är här, vi börjar med att gå in i köket för att visa henne hur det ser ut.
På köksbänken, nästan fyra timmar senare, ligger den triangel formade gula osten, mitt i solen (som ligger på köksfönstret under hela dagarna när den är framme). Jag går fram till osten för att vira runt den i plast och lägga in i kylen, den är helt mjuk, varm och kanterna har smält.
- Uuh... säger min kusin, som tittar på mig och skrattar lite lätt.

Senare när min hyresvärd kommer hem, vill jag tala om för henne om osten, eftersom att den kan faktiskt ha blivit dålig, och kanske också som en liten påminnelse..
- Jo du, jag vill bara säga att vi hittade din ost på köksbänken när vi kom hem, och den var väldigt varm och mjuk så du vet. Jag lade in den i kylen men om den smakar konstigt så kanske du inte ska äta den, sade jag med vänlig, informativ röst.
- Mjaha.. blev svaret, som kom som ett lite surt, men samtidigt skamset svar.

Inget tack, ingen vänlig blick, tomt och helt avstängt.
Kanske ville hon inte se ytterligare en motbjudande sanning om sig själv.






L

Don't take life so serious

Listen.

Colors

The lights, the colors, the sounds, the feeling. 

Just one night, in an elevator.

L 

Allt är vackert.

Jag har mitt fridfulla hem, jag har mitt kök med mina egna redskap och matvaror.
Jag har mitt badrum med mina prylar och mitt egna badkar.
Jag har mitt utmanande och roliga arbete, och mitt skrivande.
Jag har mitt lugn, jag har mina rutiner.
Jag har närhet, kärlek och trygghet med en man jag älskar.
Jag har min träning, yoga och jag har min fysiska styrka.
Jag har min hälsa, jag har min lycka.
Jag har nära, kära vänner omkring mig, jag har kärleksfulla människor i min vardag.
Jag har min vardag, med äventyr och spännande möten.
Jag har en stad där människor är levande, ler och njuter av dagen.
Jag har min hemstad, och jag har hittat hem.


Se det, tänk det, känn det.
Så är det.

Världslig

- gillar du att skriva på engelska?

Svenska språket tilltalar mig inte, svenska språket har en ganska tråkig klang. Det låter inte lika häftigt, glamoröst, känslosamt, uttrycksfullt eller vackert som andra språk. Kanske känner alla så om sitt modersmål. Men jag har två modersmål. Spanskan. Spanska har en annan ton, det är vackert, mjukt och känsloladdat. Jag använder ändå svenskan mest, men jag då jag skriver blir det mycket engelska. Det känns mer levande. Engelskan når längre än svenskan, svenskan blir instängt och avskärmat till det "trygga land" det hör till. Jag vill inte vara inramad, fast, tråkig eller svensk.
Jag vill vara överallt, äventyrlig, världslig men ändå ensam och stark.

Jag är ensam, jag är stark, jag är världslig.




L

Plötslig ilska

Kommer in, massa packning. Ställer ned väskorna på golvet.
Kliver in, en känsla av ilska, irritation kommer emot mig som en vindpust.
Jag går in i mitt rum och öppnar balkongdörrarna, luft!
Ute i köket ligger kniv, skärbräda och en stekpanna med fastbränt ägg i. Smulor över hela diskbänken och köket ropar "kaos!". Ilskan stiger, jag känner hur adrenalinet börjar stiga, jag är högljud i mina rörelser.
- Fan också! Jag smäller igen skåpluckan. Blundar en sekund och önskar att jag var någon annanstans, långt bort härifrån, i mitt egna, fräscha och mysiga hem.

Slänger ihop lite makrill, morot och frökex. Går in på rummet och stänger dörren med en smäll, äter snabbt. Tiden rusar, jag rusar. Vräker i mig tahini efteråt, smakar jävligt bra.
Fan också, trött på ofräscha människor.

Tack, nu kan jag andas, tänka framåt och gå vidare.




Jag vill hem.

L